Jag vet att det är ett slitet uttryck och att man ofta skrattar åt det som något som pensionerärna beklagar sig över. Dock är jag beredd att hålla med ibland. En del barn som jag träffat på idag har det nog inte så lätt. Deras olika beteenden i klassrummet är ganska intressant att tänka på, vad ligger bakom...? Hur såg min egen klass ut när vi gick i femman? Till viss del är nog klasserna ungefär likadana nu som då, men samhället har ju ändrats, så vissa elevtyper fanns nog inte när vi var små...
Jag överlevde dagen, men i princip alla lektioner blev stökiga tyvärr... Det var inte särskilt roligt för mig, jag kände mig ganska hjälplös stundtals. Som tur var slapp jag för det mesta vara ensam, det fanns oftast assistenter i klassen. Det märks att vissa barn behöver man bygga upp ett förtroende hos för att de ska respektera och lyssna på en. Den respekten hade inte riktigt jag... När vissa elever stökar omkring påverkar det ju hela klassen också, några få kan förstöra mycket arbetsro och sånt för alla andra. Det är bra erfarenheter jag har fått, men "problemet" känns svårt att lösa. Att vara vikarie är inte alltid det lättaste. =P
Nästa vecka ska jag tillbaka till skolan, men då blir det i en etta... känns lite skönare, hehe. Hoppas det går bra.
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()